Liten Storstad

Ett rent jävla helvete!?

För varje andetag jag tar fryser nånting till is inom mig.
För varje gång mina ögon blinkar krossas en tanke, ett hopp eller en dröm.
För varje sekund som går, försvinner jag mer och mer.
Jag tappar kontrollen.
Jag tänker tankar som inte ska tänkas.
Jag glömmer sånt som inte får glömmas.
Jag stannar inte när jag vet att jag måste. 
Jag har inte längre kontrollen över mig själv.
Nånting tar över.
Det förstör.
Det krossar.
Jag orkar inte bära på det.
Jag orkar inte stå emot.
Så jag låter det ta över.
Jag låter det förstöra.
Jag sjunker.
Längre och längre in i mig själv.
Försvinner.
Låter någon annan leva mitt liv.
Innan jag hinner reagera har den träffat mitt hjärta.
Mitt center.
Mitt liv.
Den har förstört.
Den har krossat.
Jag måste få tillbaka kontrollen.

Jag har lärt mig. Det har vi alla. Vad man ska gör och hur man ska beté sig för att det ska se ut som att man lever. Jag följer systemet. Jag följer reglerna. Jag gör det man ska göra. Men det blir så fel. För det är inte jag. Det är inte mitt hjärta. Jag följer alla regler. Men jag lyssnar inte på mig själv. För jag finns inte kvar. Jag försvinner. Jag är borta.