Oersättliga tre dagar!
BJÖRKÖ 2010, VÅR <3
Party! Gurra skjuter mig...
Anna och våra underbara jävla talkie walkies!
Gurra!
Anna och Tor! Coolaste, tuffaste, bästaste.. eller?
Storasyster! Slask! Gummistövlar!
Puss puss puss puss puss puss puss puss
Jag och Malin! Inte fjortis...
JA! DRA MIG BAKLÄNGES!
Måste bara dela med mig. Det har varit ett grymt läger. Som en oas i vardagen, underbart. Vi har lärt oss om en mängd kloka saker, hört en massa kloka tankar och sista kvällen var alla VÄLDIGT KÄRA!
Jag älskar de människor som vet vad jag tycker utan att jag behöver säga ett ord, som förstår vad jag känner och varför jag känner så utan att jag behöver förklara. Ni är underbara. Skulle inte klara mig utan er.
Jag är stolt. Honestly. "Älskling älskling, älskar du mig så le". Jag klarade mig en gång, men bäst av allt! Jag knäckte Gurra! Stolt! "Älskling älskling, visst älskar jag dig men jag kan inte le." Jag har brutit min mask och börjat handskas med leken.
Vi dansbattlade och jag är ganska säker på att mitt lag förlorade. Fast det blev inte officiellt. Vi ställde in catch the flag, vilket uppskattades med tanke på att det låg snö på marken vilket innebar; skade fötter och blöta kläder. Istället blev det en danskväll i allra högsta grad. Lyckat! Två timmars extra tid under dagen satte vi på riktigt DUNKA DUNKA i oktaven och det blev galet, grymt!
Fredagkväll låg vi på golvet utanför Danielas rum, åt godis och lyssnade på henne när hon talade om... om allt. Sedan satte vi på TVn, ingen bara idé, så fort någon sätter mig framför en TV så somnar jag. Vaknade av att Gurra snackade om någon reklam och jag fattade ingenting över huvud taget. Kom fram till att det var dags att gå och lägga sig.
Lördagkväll somnade jag klockan kvart över elva och upptäckte efter en halvtimme att folk hade dragit från rummet (har sett nu att någon var inne med en kamera för att fota oss!). Gick upp och vi sjöng för knotsen. Taggade sen för kaffe som skulle stå i köket. DET VAR SLUT! Lagom förskrossad kömpade jag för att hålla mig på fötter, lyckades tills klockan kvart i tre då jag började se människor som inte fanns och valde att gå och lägga mig. Vaknade cirka 5 timmar senare utan förvarning och fick seriöst panik. Blev lagom nedsprutad men det var inte så farligt. Däremot har jag fortfarande inte vaknat.
När man åker hem från lägren blir man bara så deppig. Man gör absolut ingenting. Kan lika gärna göra absolut ingenting tillsammans med alla andra. Känns helt fel att sitta hemma. Saknar det helt enkelt <3
Men det har varit underbart, SMET helt enkelt <3
Party! Gurra skjuter mig...
Anna och våra underbara jävla talkie walkies!
Gurra!
Anna och Tor! Coolaste, tuffaste, bästaste.. eller?
Storasyster! Slask! Gummistövlar!
Puss puss puss puss puss puss puss puss
Jag och Malin! Inte fjortis...
JA! DRA MIG BAKLÄNGES!
Måste bara dela med mig. Det har varit ett grymt läger. Som en oas i vardagen, underbart. Vi har lärt oss om en mängd kloka saker, hört en massa kloka tankar och sista kvällen var alla VÄLDIGT KÄRA!
Jag älskar de människor som vet vad jag tycker utan att jag behöver säga ett ord, som förstår vad jag känner och varför jag känner så utan att jag behöver förklara. Ni är underbara. Skulle inte klara mig utan er.
Jag är stolt. Honestly. "Älskling älskling, älskar du mig så le". Jag klarade mig en gång, men bäst av allt! Jag knäckte Gurra! Stolt! "Älskling älskling, visst älskar jag dig men jag kan inte le." Jag har brutit min mask och börjat handskas med leken.
Vi dansbattlade och jag är ganska säker på att mitt lag förlorade. Fast det blev inte officiellt. Vi ställde in catch the flag, vilket uppskattades med tanke på att det låg snö på marken vilket innebar; skade fötter och blöta kläder. Istället blev det en danskväll i allra högsta grad. Lyckat! Två timmars extra tid under dagen satte vi på riktigt DUNKA DUNKA i oktaven och det blev galet, grymt!
Fredagkväll låg vi på golvet utanför Danielas rum, åt godis och lyssnade på henne när hon talade om... om allt. Sedan satte vi på TVn, ingen bara idé, så fort någon sätter mig framför en TV så somnar jag. Vaknade av att Gurra snackade om någon reklam och jag fattade ingenting över huvud taget. Kom fram till att det var dags att gå och lägga sig.
Lördagkväll somnade jag klockan kvart över elva och upptäckte efter en halvtimme att folk hade dragit från rummet (har sett nu att någon var inne med en kamera för att fota oss!). Gick upp och vi sjöng för knotsen. Taggade sen för kaffe som skulle stå i köket. DET VAR SLUT! Lagom förskrossad kömpade jag för att hålla mig på fötter, lyckades tills klockan kvart i tre då jag började se människor som inte fanns och valde att gå och lägga mig. Vaknade cirka 5 timmar senare utan förvarning och fick seriöst panik. Blev lagom nedsprutad men det var inte så farligt. Däremot har jag fortfarande inte vaknat.
När man åker hem från lägren blir man bara så deppig. Man gör absolut ingenting. Kan lika gärna göra absolut ingenting tillsammans med alla andra. Känns helt fel att sitta hemma. Saknar det helt enkelt <3
Men det har varit underbart, SMET helt enkelt <3
Kommentarer
Postat av: Malin
Gullig chey! <3
Jag älskar Björkö, så jävla bäst <3
Trackback
